Frågor & svar
LVU är en tvångslag som gör det möjligt för socialtjänsten att omhänderta barn och unga under 21 år om deras hälsa eller utveckling riskeras av hemmiljön eller deras eget beteende.
Ett barn kan omhändertas om det finns allvarlig brist i omsorgen (t.ex. missbruk, våld eller psykisk ohälsa hos vårdnadshavarna) eller om barnet har ett destruktivt beteende (t.ex. kriminalitet, missbruk eller självskadebeteende).
Socialnämnden kan besluta om ett tillfälligt omedelbart omhändertagande, men det är Förvaltningsrätten som beslutar om långvarig vård enligt LVU.
Ja, både vårdnadshavare och barnet har rätt att överklaga beslutet till Förvaltningsrätten och senare till Kammarrätten. De har också rätt till ett juridiskt ombud.
Det finns ingen fast tidsgräns. LVU gäller så länge behovet finns, men vården ska omprövas regelbundet (var sjätte månad).
- Miljöfallen – när hemmiljön utgör en allvarlig risk för barnets hälsa och utveckling.
- Beteendefallen – när barnet själv har ett destruktivt beteende som missbruk, kriminalitet eller självskadebeteende.
Ja, LVU används just när frivilliga insatser inte fungerar eller accepteras.
Nej, beslut om LVU måste grundas på utredning och bevisning. Dock kan ett akut omhändertagande ske snabbt om det finns starka indikationer på fara.
Barnet kan placeras i:
- Familjehem (vanligast för yngre barn)
- HVB-hem (hem för vård och boende)
- SiS-institution (statliga ungdomshem för allvarliga beteendeproblem)
Ja, om domstolen eller socialtjänsten bedömer att det inte längre finns någon risk kan barnet återvända hem. Det kan också ske genom en gradvis process med stödinsatser.
Ja, om barnets behov förändras kan placeringen flyttas, t.ex. från ett HVB-hem till ett familjehem.
- Överklaga beslutet till Förvaltningsrätten eller Kammarrätten.
- Gör en hemtagningsbegäran När du har gjort en hemtagningsbegäran ska socialtjänsten utreda om det fortfarande finns ett behov av tvångsomhändertagande
- Söka juridisk hjälp för att säkerställa att alla rättigheter tillgodoses.
