Komplexitet i vårdnadsfrågor vid internationella separationer
Frågor om vårdnad och umgänge blir lätt komplicerade om parterna inte är överens. Om någon av föräldrarna eller barnet kommer från, bor i eller flyttar till ett annat land riskerar situationen dessutom att försvåras ytterligare. Utöver bedömningar av barnets bästa och föräldrarnas lämplighet, kan även andra frågor och problem uppstå. Till exempel kan det vara otydligt vilket lands domstol som har behörighet att fatta beslut i frågan, så kallad domsrätt, eller om ett utländskt avgörande kan göras gällande även i Sverige.
Mellanstatliga överenskommelser för att skydda barn i internationella situationer
För att förenkla dessa processer, skapa större förutsebarhet och skydda barn i internationella situationer finns flera mellanstatliga överenskommelser som reglerar frågor om bland annat föräldraansvar. Samtliga medlemsstater i EU tillämpar den så kallade Bryssel II-förordningen, vilken reglerar domsrätt och tillämplig lag i exempelvis vårdnadstvister. Enligt förordningen ska även ett avgörande om föräldrasvar som meddelats av en domstol i ett annat EU-land automatiskt erkännas i Sverige, och vice versa. EU har därtill, liksom flera andra länder, undertecknat 1996-års Haagkonvention om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn, som reglerar liknande förhållanden mellan konventionsstaterna.
Svensk domsrätt vid internationella vårdnadsfrågor
För att svensk domstol ska anses behörig att döma i frågor om vårdnad av internationell karaktär måste barnet i fråga ha en tillräckligt stark anknytning till Sverige. Svensk domsrätt kan exempelvis föreligga när barnet har sin hemvist, det vill säga stadigvarande bor, i Sverige. Detta gäller oavsett om barnet eller föräldrarna har svenskt medborgarskap eller inte. Svensk domstol har även ansetts ha behörighet att fatta beslut i situationer då vårdnadshavaren, men inte barnet, bor i Sverige och en dom meddelad i barnets hemvistland inte är verkställbar i Sverige. Detta gäller emellertid inte om det bara är den vårdnadshavare som ansöker om ensam vårdnad som har sin hemvist i Sverige. Anknytningen till Sverige anses då inte tillräckligt stark för att en svensk domstol ska kunna pröva frågan. Det faller i sådana fall i stället på domstolen i det land barnet bor att besluta om vårdnaden. I bedömningen av om det föreligger domsrätt eller inte ska alltid barnets bästa beaktas. Om barnet exempelvis bor i ett land utanför EU ska behörigheten vara i barnets intresse, särskilt för det fall ett förfarande visar sig inte vara möjligt i barnets hemvistland.
Erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsdomar i Sverige
Om en utländsk domstol fattat beslut om vårdnad gäller det inte alltid per automatik i Sverige. Ofta krävs att en svensk domstol erkänner avgörandet och förklarar det verkställbart här. Huvudregeln för att en svensk domstol ska kunna erkänna ett utländskt avgörande är att det finns uttryckligt stöd i lag. Sådant lagstöd finns i exempelvis Bryssel II-förordningen och 1996-års Haagkonvention. Beslut som omfattas av dessa regelverk ska erkännas så länge ingen omständighet som omöjliggör ett erkännande föreligger. Det kan exempelvis vara om det strider mot grunderna i den svenska rättsordningen eller i vissa fall då beslutet är oförenligt med ett senare meddelat beslut som kan göras gällande i Sverige.
Utmaningar vid erkännande och verkställighet av utländska domar
Huvudregeln innebär således att domar i fråga om vårdnad meddelade i stater som inte omfattas av något av regelverken, inte kan erkännas i Sverige. Det är upp till domstolen att avgöra om de ändå ska tillmätas någon betydelse och i så fall på vilket sätt. För att ett beslut dessutom ska kunna verkställas måste en ansökan om ett så kallat exekvatursbeslut lämnas till svensk domstol. Som huvudregel ska ansökan lämnas till domstolen i den ort barnet har sin hemvist. I vissa fall kan en ansökan även lämnas till den domstol där personen som ansöker om verkställighet bor.
Till det ovan framförda finns en mängd bedömningsregler och flera undantag, både vad gäller domsrätt och möjligheten att erkänna och verkställa utländska domar i Sverige. Det blir därför ofta en bedömning i det enskilda fallet. Om ett utländskt avgörande varken kan erkännas eller verkställas, måste personen som vill få beslutet erkänt väcka talan på nytt i Sverige. Domstolen får då ta ställning till om den har behörighet att pröva frågan eller inte. Om ny talan väcks kan det utländska beslutet i stället användas som bevisning för att domstolen ska döma i enlighet med detta.
Psykologiska och juridiska påfrestningar vid upprepade vårdnadstvister
Att tvingas gå igenom ännu en vårdnadstvist är inte bara kostsamt, utan kan även vara mycket psykologiskt påfrestande både för vårdnadshavarna och barnet. Det ökar dessutom risken för infekterade konflikter mellan föräldrarna. Tydligare regelverk över vad som ska gälla i situationer som inte omfattas av Bryssel II-förordningen eller 1996 års Haagkonventionen är onekligen önskvärt.
