Barnets bästa
Principen om barnets bästa återkommer inom alla rättsområden som på något sätt berör, eller kan beröra, barn. Principen ämnar tillgodose barnets individuella behov och intressen och därför finns ingen direkt definition av vad den rent konkret innebär. Dess innehåll uppstår genom en bedömning utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Det kan röra sig om både allmänna och personliga behov och intressen som barnet i fråga har. Exempelvis anses barn generellt ha behov av omvårdnad, skydd och respekt för individ och integritet. Antaganden om barnets behov ska alltid baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet, men även barnets egen vilja kan tas in i bedömningen. Hur stor vikt som läggs vid vad barnet själv uttrycker för intressen beror på dess ålder. Desto äldre – desto tyngre väger barnets egna viljeuttryck.
Principen om barnets bästa framkommer både av barnkonventionen och av en rad olika nationella lagar. Exempelvis fastslås i föräldrabalken att
”Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.”
Föräldrarna och vårdnadsansvaret
Det är föräldrarna som bär det yttersta ansvaret för barnets behov och att dess rättigheter respekteras. En stor och viktig del av de skyldigheter en förälder har gentemot sitt barn utgörs av det så kallade vårdnadsansvaret. Det innebär bland annat ett ansvar för att barnets rätt till namn, hälsa och skolgång tillgodoses.
Vårdnadshavaren & barnets bästa
Vid frågor gällande vårdnad, boende och umgänge är bedömningen av vad som anses vara barnets bästa högst central och i princip avgörande. Sedan år 2021 slås det till och med fast av lagtexten. Utgångspunkten är att båda föräldrarna bär vårdnadsansvaret gemensamt för sitt barn, även vid separation eller skilsmässa. En annan huvudregel är att barnet inte ska skiljas från någon av sina föräldrar mot sin vilja. Undantag från detta ska endast göras om det bedöms vara till – ja precis – barnets bästa.
Ensam vårdnad & barnets bästa
Det är det individuella barnet i den aktuella tvistens behov och intressen som tas i beaktning vid bedömningen. Det innebär alltså att även om det utifrån forskning och erfarenhet kan dras generella antaganden om att barn mår bäst om de har god kontakt med båda sina föräldrar, måste inte det vara sant i den enskilda situationen. I vissa fall är relationen mellan föräldrarna så infekterad att det i princip är omöjligt för dem att komma överens gällande frågor om exempelvis barnets hälsa eller skolgång, vilket riskerar påverka barnet på ett negativt sätt. Detsamma kan gälla om en förälder är direkt olämplig som vårdnadshavare på grund av att han eller hon av någon anledning inte är förmögen att ta hand om sitt barn. Då anses barnets bästa vara att den ena, mest lämpade föräldern, får ensam vårdnad eller blir boendeförälder. En eventuell risk för att barnet förs bort, utsätts för våld eller på annat sätt far illa hos någon av föräldrarna väger såklart tungt i bedömningen.
Barnets bästa & kontinuitetsprincipen
Förutom förälderns duglighet i fråga om att tillgodose barnets grundläggande behov, bedöms även dess känslomässiga anknytning till barnet och förmågan att ge en kärleksfull omsorg. Dessutom kan barnets bästa även avgöras utifrån den så kallade kontinuitetsprincipen. Den innebär att barn anses ha ett behov av stabilitet och kontinuitet och att domstolarna därför ska försöka undvika att flytta barnet från sin trygga och invanda miljö. Om för mycket vikt läggs vid kontinuitetsprincipen riskerar emellertid barnets rätt till en god kontakt med båda föräldrarna att påverkas negativt.
Barnets bästa i en framåtsyftande helhetsbedömning
Sammanfattningsvis ska domstolen i en vårdnadstvist göra en framåtsyftande helhetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Kort sagt ska de avgöra vad som för tiden framåt kan anses vara det bästa för det specifika barnet som tvisten gäller. Även om lagen ger viss vägledning kring vilka faktorer som kan och bör spela in, är det alltid en individuell bedömning. I praktiken innebär det att domstolen kan komma till olika slutsatser gällande syskon i samma familj, om det skulle vara att anse som det bästa för barnen.
