Kvinnor i Sverige är fast i sina muslimska äktenskap, trots att de är skilda enligt svensk rätt. Imamer nekar religiös skilsmässa på grund av att männen vägrar skilja sig. Enligt islamisk rätt, sharia, har männen en ovillkorlig rätt att ta ut skilsmässa. Om männen motsätter sig skilsmässan tvingas de kvar i äktenskapet och betraktas alltjämt som gifta. Det gör det omöjligt för kvinnan att gå vidare med sitt liv.
Den kvinna som är fast i sitt religiösa äktenskap kan inte gifta om sig och för det fall att hon ändå gör det får det arvsrättsliga konsekvenser. För de fall att kvinnan och de gemensamma barnen återvänder till hemlandet kan hon tvingas till husarrest och förhindras att lämna landet. Vid en religiös skilsmässa där mannen inte ger sitt godkännande kan kvinnan behöva ge upp sin mahr. Mahr är den brudgåva som skrivs in i äktenskapskontraktet som en ekonomisk trygghet för kvinnan, vilket innebär att en vilja att skilja sig kan få förödande ekonomiska konsekvenser. Enligt sharia är en gift kvinnas rättigheter därmed oerhört begränsade.
Den 18 maj 2022 publicerade uppdrag granskning sitt reportage Skilsmässa i Allahs namn. I reportaget lyfts en möjlig lösning till problemet. Om äktenskapskontrakten innehåller en klausul som likställer makarnas rätt att begära skilsmässa kan kvinnorna precis som männen kunna skilja sig. Lösningen förutsätter däremot att kvinnorna är medvetna om problematiken och att imamen som viger makarna nedtecknar en sådan klausul i äktenskapskontraktet. Lösningen hjälper inte alla de kvinnor som redan är fast i sina äktenskap.
Ingen ska mot sin vilja tvingas kvar i ett äktenskap. Svensk lagstiftning har alltid företräde framför sharia och regeringen måste ta ställning. Efter att uppdrag granskning publicerat sitt program presenterade regeringen ett nytt lagförslag, i syfte att stärka demokratikravet som behöver uppfyllas för att trossamfund ska kunna erhålla statliga bidrag. Demokrativillkoren innebär att stöd inte får lämnas till ett trossamfund om det exempelvis diskriminerar individer eller annars bryter mot principen om alla människors lika värde. Alla trossamfund måste ansöka om bidrag på nytt och om villkoren inte uppfylls får de inga bidrag. Det nu nämnda kravet måste anses tillräckligt för att strypa bidragen till de trossamfund som inte låter kvinnan skilja sig.
Oavsett huruvida riksdagen låter lagförslaget träda i kraft eller inte måste omfattande åtgärder vidtas. Det svenska samhället är så sekulariserat att trossamfund inte bör erhålla bidrag alls, åtminstone inte de samfund som upprätthåller en omodern och diskriminerande kultur. Precis som i alla andra föreningar och organisationer bör verksamheten finansieras av dess medlemmar. Det är upprörande att staten med sina skatteintäkter finansierar verksamheter som håller kvinnor fast i sina äktenskap. Religion får aldrig väga tyngre än alla människors lika värde.
